mizkuz

Hon har aldrig förstått sig på de där med att visa sina känslor.
Hon har alltid försökt leka tung och stor.
Låtit honom få ta all skit och bara tagit det han givit.

Han försökte hålla allt bra och stadigt.
Men hon tog hans själ och tyckte att det var okej och lagligt.
Hennes iskalla yta fick kärleken att ställa sig sist i kön.
Men när ingen hörde eller såg så bad hon varje kväll en bön.
Hon kände sig för ensam att leva på egen hand.

Hon började tänka tillbaka till tiden då dom levde på deras egna planet .
Hon behövde honom och hans förstående, hans närhet.

Nu har hon honom och allt han ger.
Men nu har hon lärt sig, att visa känslor är ingen skitgrej.
Även om det är ansträngande och svårt.
Men nu håller hon i honom jävligt hårt.