mizkuz

en sak som jag tänkt mycker på är att just nu vet jag faktiskt vilka som verkligen vill mig väl. vilka som står kvar vid min sida. och vilka som blir glada för min skull när det går bra för mig. och det känns så j*vla skönt och veta de.
 
förut var jag som en blind vilsen liten fågel, precis som du är nu. eller det kanske är så att du bara blivit en helt annan person helt plötsligt. men du verkar inte veta vart du ska stå, hur du ska bete dig eller nåt. vilsen med andra ord. men du säger att det är jag som förändrats. men jag har bara öppnat ögonen mer. jag har bara ställt mig upp på mina egna ben och börjat gå min egna stig. jag har lyssnat på mig själv. jag har blivit så j*vla mycke starkare.

du vet vad du gör för fel. hur många gånger ska jag behöva säga det? vet att jag inte bara talar för min röst, talar för fler  röster. och jag tror du vet vad du gör för fel. men vill du inse de och redo att börja bättra dig? jag vet vad jag gjort och gör för fel. men jag jobbar på att bättra mig. det gör jag verkligen. men de här har gått alldeles för långt. jag gav vår vänskap en ny chans. för jag va trött på att man hela tiden skulle bevisa massor, alla tjaffs för egentligen ingeting. och att man alltid skulle bete sig till en viss gräns. för de gjorde jag. jag vågade aldrig riktigt sticka ut och vara mig själv till fullo. man anpassade sig efter dig. 

en sak som jag blir trött på att höra är när du snackar om att man ska ta alla på samma nivå. ser absolut inte att du gör det. och visst, jag kan inte säga emot att jag inte sagt att du är en person man litar på till tusen, en som man kan snacka med om allt. men den känslan finns inte längre. för du varken lyssnar på samma sätt, du talar inte till mig på samma sätt. tiden har förändrat allt.

"Tycker du själv kan ta o tänka igenom", jag kan säga såhär.. att jag har redan tänkt. tänkt en hel del. tänkt att alla våra tjaffs bara är småsaker. att de går över. men skulle det vara så, så skulle vi väl inte fortsätta såhär? menar.. det är alltid nånting. eller som när du säger "Hör av dig när du vill veta av mig". det där har jag aldrig riktigt förstått varför du sagt så. jag har aldrig riktigt fått chansen att "höra av mig när jag vill veta av dig".  och de där med att jag ska höra av mig sitter lite ihop när du säger "det är upp till dig". Låt det vara upp till mig då? Låt mig göra som jag vill. Ge mig utrymme.

jag förstår mig ärligt talat inte på dig längre. och du förstår dig inte på mig. vi står inte på samma nivå längre. jag vill något helt annat. du står kvar på samma ruta som du alltid gjort. jag gör nya drag och fortsätter.

sen om du tänker att det är töntigt av mig att lägga upp text på bloggen så får du tycka det. du la ju trots allt också upp en text på din blogg, sen tog bort den. men om du verkligen verkligen vill höra allt face to face så kan vi ta det face to face. men jag kan säga såhär.. att nu har jag sagt mitt. har inte mycket mer att säga. så tänk igenom själv.

och man vet aldrig när kviven hugger tillbaka en i ryggen