mizkuz

Något som jag kom att tänka på nu är hur olika jag och Matilda är, alltså min lillasyster.

Varken på utsidan eller insidan. Hon har alltid vart mörk i hyn, mörkt tjockt hår, mörka ögon och lite kurvigare än mig. Medans jag alltid haft ljusare hudfärg, ljusblåa ögon, långt blondt hår osv. Aah ni fattar? Det som fick mina tankar att snurra igång om det här var att hon har en ny kompis verkar det som. Matilda brukar aldrig komma in till mitt rum och fråga vad jag gör som hon gjorde nyss, men hon hade ju sin nya kompis med sig som hon ville visa upp.

Det är också en skillnad mellan oss. Hon har alltid vart en svår person när det gäller kompisar och socialt umgänge. Medans jag har alltid varit en lättare person som älskar när det är mycket folk och ha många kompisar. Hon ser mig som en förebild. Hon ser verkligen upp till mig. Det skiljer 5 år mellan oss, och självklart försöker jag vara den bästa förebilden för henne. Men hela den här grejen om att vi är så olika gör det mycket svårare att vara en bra förebild.

Hon har sett mig göra stora och små misstag. Hon har sett mig i bråk med familj och vänner. Hon har sett mig arg och ledsen. Hon har sett mig rädd. Men endå förlåter hon mig för alla misstag. Hon står alltid kvar vid min sida. När jag bråkat med en kompis säger hon alltid "men skit i henne, du är bättre". Och även om hon har sett mig arg och ledsen tusen gånger så är jag fortfarande den gladaste tjejen på jorden enligt henne.

Jag har så många betydelsefulla minnen med Matilda. När hon stått vid min sida. Ett exempel är när jag och min mamma bråkade en sen kväll för längesen. Jag blev så arg så jag skulle gå hem till pappa, vilket skulle ta hur länge som helst, eftersom de tog 20min med bil. Men Matilda klev upp ur sin säng, packade en ryggsäck med saker och sprang efter mig ut. Och när jag sa att jag skulle gå mitt på natten, och att det kommer bli kallt, att det kommer ta lång tid att gå och att jag var så sjukt arg så sa hon bara "Men jag kommer alltid va vid din sida".

Några fler exempel på hur olika vi är, det är att tex jag har aldrig vart ett big fan of mat. Har alltid velat vara smal och har aldrig haft sån stor aptit. Ända sen jag lärde mig gå så har det vart så. Och där är ju hon självklart också motsattsen. Jag älskar att umgås med kompisar, att shoppa, att festa och bara ha kul. Motsattsen där också. Självklart vill hon ju också ha kul, men hon stannar hellre hemma och låser in sig i sin egna värld.

Hon kanske sätter sig med sin gitarr och sjunger. Hon kanske sätter sig och ritar eller skriver texter. Men hon låser in sig. Och jag har aldrig vart riktigt som henne. Men hon är en sån jävla härlig syster. Och jag vet själv att jag suger på att visa det för henne. Och hon uppskattar verkligen min uppmärksamhet till henne så jävla mycket. Det kan handla om 1 minuts uppmärksamhet från mig. Hon går endå alltid lika lycklig därifrån platsen.

Var egentligen ingeting speciellt som jag ville säga med den här texten. Bara det att jag kan endå se mig själv i henne. Som min egna spegelbild. För att hon är min lillasyster. Och vårat band till varandra är stakrare än vad vi båda tror.


Som vi brukar säga: jag älskar dig muppsyster <3